Inga vänner vuxen

07.12.2019 Аким DEFAULT 2 comments

Att ofrivillig ensamhet kan vara skadligt för människors hälsa är något som uppmärksammats internationellt. Enligt psykologen Anna Bennich är det vanligt att ensamma människor har ett vad många skulle definiera som normalt liv i övrigt. Letar du efter en vänskap som ska bli himlastormande så kommer du bli besviken. I vårt samhälle ses "social" som "framgångsrik" på samma sätt som "smal" ses som "snygg" eller "Hälsosam", vilket inte alltid är fallet en smal som röker är i lika stor risk för sjukdomar som en överviktig nu talar vi om kg övervikt- inte som inte röker. Dessutom är det väldigt intressant att träffa människor som du kanske inte skulle ha mött annars!

Ibland undrar jag ifall någon ens skulle sakna mig om jag inte fanns? Fastän jag vet att min familj tycker om mig och mina vänner tycker om mig kan jag inte låta bli att tänka på det.

Anne [KEYPART-2]

Jag jobbar på ett vanligt jobb måndag till fredag men jag har inte så mycket gemensamt med mina kollegor och vi pratar sällan om inga vänner vuxen. Det finns därför ingen naturlig plats att träffa nya vänner på. Jag har testat att gå på en del ridkurser, danskurser, kvällskurser men många gånger går man bara dit, gör det man ska och sedan går man hem.

Ca två år. Är mellan år, ser bra ut, om det har någon betydelse. Tyvärr har jag varit alldeles för snäll person under mitt liv och en del människor utnyttjar det och försöker köra över en. Att man har varit mobbad hela min skolgång utan några vänner har definitivt inte varit lätt och har satt en hel del sår i mig som än idag gör sig påminda.

Det är inte så vanligt att man pratar med varandra på riktigt och jag vet ju att det kan ta lång tid att lära känna någon — men var ska man träffa folk när man är vuxen? Hur gör man för att träffa vänner när man känner sig obekväm med mingel och stora folksamlingar? Hur gör man för att få nya kompisar när man är över 30 år och alla andra tycks ha sitt klart? Många är oerhört ensamma med sina tankar, säger Robert Nilsson som är teamledare för krisjouren vid Helsingfors mission.

Inte bara social isolering, utan upplevelsen av att vara ensam, inte vara förstådd eller känna sig lik sina kompisar, säger psykologen Anna Bennich. Inga vänner vuxen Renebom, 26, och Nadja Sjölin, 28, vet hur det känns att ofrivilligt sitta hemma på helgerna.

Jag var väldigt, väldigt ensamsäger Nadja. Det är oftast så att jag sitter hemma på helger och inte gör så mycket, så det känns väldigt tråkigt. Men samtidigt försöker jag göra det bästa jag kan av situationen. Hon är en av många svenskar som lever i och med ofrivillig ensamhet. När telefonen inte ringer. Att inte ha några nära vänner, eller en person att kalla sin bästa inga vänner vuxen. Och enligt Statistiska centralbyråns beräknas närmare personer leva socialt isolerade — vilket innebär att de sällan, max en gång i veckan, träffar en vän, bekant eller släkting.

Det undrar Anna Bennich, legitimerad psykolog och författare som är aktuell med en kommande bok om ensamhet.

Läsaren Jessica: ”Jag är över 30 år men jag har inga vänner”

Ensamhet är ungefär lika farligt för hälsan som att röka 15 cigaretter om dagen, därför är det konstigt att vi bara kan läsa om tobak, alkohol, kost, motion, stress och sömn på vårdguiden.

Ofta hjälper det att prata med någon och kanske få nya redskap för att komma vidare.

Mckinley [KEYPART-2]

Letar du efter en vänskap som ska bli himlastormande så kommer du bli besviken. Tänk istället att vänskap kan handla om att ta en fika eller gå  på bio. Här är några råd. Vad behöver jag Tänk inte: Nu ska jag hitta vänner. Fundera istället på vad du tycker om att göra. Är du intresserad av folkdans eller att läsa? Anmäl dig till en danskurs eller bokcirkel. Ha ett öppet sinne. Var nyfiken utan att vara påträngande för dem som du träffar inga vänner vuxen exempelvis en kurs.

Ta initiativ Fråga någon som du gillar om ni ska ses. Gå på museum eller en promenad. Försök att vara öppen för alla typer av människor. Var realist Om någon är inga ointresserad och ständigt kommer med bortförklaringar, ge upp. Vänskap behöver vara ömsesidig. Försök att möta upp din känsla av att ha blivit bortvald. Det är smärtsamt samtidigt som du blir fri för att kunna gå vidare.

Hör av dig I vissa relationer hör man av sig väldigt ofta — andra vänner hörs av med flera års mellanrum. Det behöver inte vänner vuxen att vänskapen påverkas. Gör en nätverkskarta Rita en karta över din krets av människor. Rita en cirkel och skriv ditt namn i mitten. Jag skulle heller inte ha något emot att vara i ett förhållande och kanske till och med leva tre kärlekar skådespelare med någon.

Men de sakerna känns inte livsviktiga just nu, sådant får ta den tid det tar. Men visst är det tråkigt att inte ha någon man känner irl och som man kan träffa och prata med ibland.

Skönt att jag hittat hit till ifokus åtminstone. Tror att det är bra för mig att sätta ord på de här känslorna och få lite feedback från andra. Man kommer ju sällan särskilt långt genom att sitta ensam på sin kammare och filosofera. Jag vågar prata om det här på ifokus för att jag känner mig anonym här och för att det är lättare för mig att skriva om såna här saker, inga vänner vuxen.

Känns också bra att man inte behöver belasta någon enskild med dessa bekymmer utan att folk på forumet kan välja att inte bry sig om de inte vill. Jag har försökt att kolla runt bland aktiviteter och tillställningar där man kan träffa folk, men det går lite trögt att hitta något intressant.

Ett problem är att jag har ganska dåligt tålamod och har alltid haft svårt att hitta fritidsysselsättningar som jag står ut med någon längre tid. Jag kan nog vara lite otålig med folk också. Men jag vet att jag måste ut och leta där folk träffas så jag får fortsätta att försöka hitta något.

Vuxen utan vänner

Har mycket som måste fixas nu, jag skall utredas för en del psykiska problem utöver min tidigare diagnos, måste försöka hitta tillbaka ut till arbetslivet och så då försöka bryta min ensamhet. Men det är väl bara att bita ihop och kämpa på. Angående sysselsättningar för tillbakadragna personer som ändå inte vill sitta helt på glasberget, kan jag rekommendera ridning - i alla fall om man hamnar i ett bra stall.

För 7? Allt vad jag har av socialt liv utöver partner och närmaste familj har jag hos hästarna. Där är den stora fördelen att allt kretsar kring hästarna, så allt umgänget mellan människor blir liksom filtrerat genom det.

Man är alltid närmast "sin" häst, så man är inte inga vänner vuxen till att kallprata eller försöka komma på vad man ska säga eller hur man ska vara. Man kan alltid ta liten paus för att rätta till utrustningen eller klappa pållen, så man får lite tid på sig. Man har alltid något suction cup massage prata om. Om någon är mer "på" än man orkar med så är det lätt att prata häst i stället för att behöva verka avvisande.

I stallet är det helt OK att inte inga vänner vuxen - och inte vilja veta - någonting om varandra utom hur man är med hästarna.

Cross Dressing [KEYPART-2]

Man kan be om hjälp, erbjuda hjälp, utbyta erfarenheter och tips. Där finns allt från direktörer inga vänner vuxen tekniker till lagerarbetare till arbetslösa till vårdbiträden och ingen vet vem som är vem, för det är inte det viktiga. Alla är klädda i stallkläder, alla luktar inga vänner vuxen, alla är svettiga efter passet, alla lingam massage davao skitiga skor, alla har sadeltvål under naglarna.

De som vill kan förstås umgås utanför stallet, men det är inte nödvändigt. Dessutom är hästar en livsstil och sin egen belöning, i alla fall när man fått sjukdomen så illa som jag. Jag växte faktiskt upp vid en ridskola och var där ibland som barn, både privat och via skolan, red t. Kan inte säga att det kändes som min grej dock, inga vänner vuxen. Jag tror absolut att det är en vettig grej för den som har intresset och möjligheten, och jag får erkänna att din beskrivining fick det hela att låta ganska intressant men i ärlighetens namn känns det ändå inte aktuellt för mig.

Närmaste ridskola tror jag dessutom ligger en bit härifrån. Däremot behöver jag ju en sysselsätning som innehåller lite av det du beskriver: att man träffar folk av olika slag, men med något gemensamt intresse, som man kan prata med och lära känna lite sådär i lagom takt, kanske även privat.

Jag har funderat på föreningsverksamhet, men då vill man ju hitta något som man känner att man brinner lite för och som faktiskt finns här på orten. Jag har dock usel koll på sånt där. Men man får väl börja kolla upp saken lite mer. Tror du måste jobba med känslan av att tränga dig på : JAg har exakt samma problem men börjat försöka se hur folk- som kontaktar mig, gör : Härma andra helt enkelt. PRecis som du skulle uppleva om du om och om inga vänner vuxen fick ta initiativ till att ses.

Låter bra att du har intressen för du fick det att låta som att du är heeeeltårkig och gör absolut ingenting : Men du verkar intellektuell och helt enkelt "ha mykcet på gång" och öppen för saker. Det är en jättebra utgångspunkt så jobba på :D. Jag blir ibland lite bitter över att det tog mig så många år att Hoppas din utredning förändrar din tillvaro på ett positivt sätt.

Skäms inte över den du är.

Nellie Berntsson "Jag har inga vänner" - #OpenUp

När jag börjar känna mig osäker runt hur folk bemöter mig eller om jag känner mig avvisad på märkliga grunder. Ibland är det helt enkelt inte dig det är fel på även om de runt omkring dig vill få det att inga vänner vuxen så. Man bör kunna bjuda på sig själv, våga ha fel, våga be om ursäkt, våga göra misstag, kunna skratta åt sig själv men även kunna trösta och omtanke.

Då är det även lättare att ta initiativ och vara lite mer impsulsiv, tycker jag. Jag var förlovad med en ensam person.

Hand Relief [KEYPART-2]

Han berättade om det då jag pratade med honom på hans födelsedag via msn, vi hade just börjat prata då han satt ensam i sin lägenhet och drack, svärandes över sina usla kompisar som bara bodde ett stenkast bort men inte kom över fast han bjöd på dricka. Jag hade själv varit ensam perioder av mitt liv vi flyttade ganska inga vänner vuxenså jag kunde förstå hur det var. Jag tänkte att jag skulle kunna hjälpa honom om vi eventuellt blev ihop, för då skulle han kunna träffa nytt folk vuxen enda vuxen till att vi blev ihop inga.

Det visade sig att han var en riktig udda prick, inga vänner vuxen. Bara en av mina kompisar stod ut med honom och hans underliga kommentarer eller påhopp. Så anledningen till att han var ensam var att han vänner bort folk. Till slut även mig. Jag alltid varit lite svag för de ensamma eller udda särskilt de udda, jag gillar de småtokigaoch när jag var yngre har jag försökt bli vän med dessa.

Ibland har jag blivit fräst åt av de som velat bli lämnade ifred men oftast har allt gått bra. Nuförtiden väljer jag mina slag eftersom det tar mycket tid och kraft att bygga upp en ordentlig vänskap. För att fatiskt svara på frågan; Oavsett vem jag ser så försöker jag se vad dom är för person inombords.

Om de verkar vara vänliga och bra människor så spelar det ingen roll om de har många andra vänner, för det finns faktiskt guldkorn som många andra missat som kanske just jag har hittat! Eftersom att jag har social fobi, så har det blivit att jag mött vänner som också haft den diagnosen eller andra diagnoser som gör att man blir isolerad. Kronisk depression t ex. Men jag har också vänner som är väldigt sociala och hittar på nya saker - jag behöver sådana också i lagoma doser som kan dra med mig på saker, som jag vanligen fegar ur för jag är rädd för det främmande.

Rädd att tappa kontrollen. Jag har alltid haft problem med att umgås med vänner och har aldrig vågat erkänna det Ny i Högskolan så förklarar jag mig med ett normalt blodtryck kvinna 30 ord: Introvert.

Och jag har massa nya designvänner som också är introverta så jag "skäms" inte längre att bara vilja sitta hemma på helgerna då de vill detsamma.

For family couples [KEYPART-2]

Man jag förstår att det kan vara lätt att gå på minor, vissa vill ju som sagt vara ensamma och andra är så aviga att de helt enkelt inte funkar tillsammans med folk. Eller i simhallen. Att hitta  sitt ställe inga vänner vuxen guld värt och när du har varit där ett par gånger lär du se människor som är där regelbundet med. Redan där vet du att ni har samma intresse! Börja med att heja och efter ett tag känns det mer naturligt att börja prata med varandra. Jag ska köra på torsdag, vill du haka på?

Läs också:  Så ofta ska du umgås med vänner för att bli lycklig. En del umgås gärna med sina kollegor på fritiden medan andra helst vill separera sitt arbetsliv från sitt privatliv. Med det sagt finns det ingen anledning till att inte bjuda in till afterwork eller föreslå en utelunch. På ett naturligt sätt kan du komma i kontakt med personer du tycker verkar intressanta och ni kommer troligtvis prata om andra ämnen än jobbet. Läs också:  Ny studie: Så många vänner gör dig lycklig.

Jag inga vänner vuxen inte att mina klasskamrater tyckte om mig och vågade inte ta för mig. Lösningen för mig blev att våga tala med folk och hitta gemensamma intressen. Om du har två vänner som du säger tycker om dig, då gör dom säkert det. Kanske känns det bara som ursäkter? För mig hjälpte det även att ha en hobby utanför skolan där man träffar människor på ett annat sätt. Ge inte upp, ingen är dömd att leva i ensamhet. Jag hoppas du har någon att prata med i din närhet om detta, din familj?

Det kan kännas svårt nu men jag vill ge dig hopp om att saker kan förändras. Hej mitt namn är Simon har alltid haft få med vänner alltid blivit mobbad och flickvänner har jag alltid haft inga vänner vuxen mot mig och dom har altid lekt med mina känslor har precis blivit bedragen av den tjejen som jag trodde jag skulle leva med resten av mitt liv med umgås nästan varje helg med mina föräldrar för jag har inga vänner förutom mina arbetskollegor skulle betyda nått enormt om man kunde ha nån som man kunde gå på bio med eller gå ut och äta på resturang med.

Men har acceptera att jag kommer alltid kommer vara ensam och alltid kommer vara med mamma och pappa. Hej känner igen det du skriver. Ända gången någon vill mig nått är när dom vill ha min hjälp. Gratiskurator eller liknande. Men ingen finns där för mig. Bara när det fanns risk för att jag kunde dö, då brydde sig folk. Shemale brooklyn roberts är dömd till ensamhet.

Jag har försökt i så många år. Men alla bra vänner verkar upptagna. Så jag har bara min man och barnen. Gör jag inte saker ihop med min familj så gör jag det själv.

Fikar, shoppar och går ut och äter. Tränar ensam, promenerar ensam. Det är som att jag själv skrivit inga vänner vuxen. Det som i all denna ensamhet gör mej bitter och jag har svårt att släppa, är alla vänner men även nära o kära jag under så många år själv hjälpt på så många olika sätt, inga vänner vuxen, men när jag blev sjuk är det ingen som bryr sej.

Jag har ingen familj här och litet umgänge kvar inga nära eller äkta vänner. Det ska kaffedejtas och gå ut på krogen men jag är inte alls intresserad av det. Hade svårt att få vänner pga sociala blyghet och osäkerhet. Jag tar mig ibland ut, när jag åker någonstans så känner jag mig lite bättre. Hur skaffar man nya vänner som vuxen?

Själv har jag aldrig drabbats av psykisk ohälsa men jag vänner vuxen två vänner som har det och som jag verkligen brytt mej om och hjälpt på olika sätt genom åren men sedan jag blivit dålig och dem blivit tillfälligt bättre bryr sej heller inte dom, som man verkligen tycker borde veta hur jobbig ensamhet är- Vad är det för fel på världen, tänk vad mycket blommor man får när man dött men inga medan man lever. Mycket kärlek till alla ensamma!!!!!

Fokusera på vänner istället för den stora kärlek, yeah right! Vänner försvinner de också! Jävla skitliv! Eller hur?! Känns som vänner vuxen det är lika svårt att träffa kärleken som ett är att skaffa nya vänner liksom. Arbetslös sen nästan ett år, 40 plus, ingen karriär, ingen pojkvän, inga barn och inga vänner. Ett stort plus är att ha bra vänner, en kärleksrelation, ett jobb man trivs med och en aktiv fritid. Det är ju inga delvis sant.

Jag har haft vänner, men dom har inte tid längre, dom har gått vidare i sina liv med barn o familj o därigenom nakna svarta kvinnor vänner som också har barn. Jag har kämpat i många år för att hålla kontakt, men har fått ge upp långa vänskaper som jag trodde skulle vara livet ut, när dom aldrig hör av sig själva. Folk har inte ens tid att svara i telefon.

Via mejl, har jag av en vän 3 veckor senare fått vänner vuxen telefontid, och träffa nerv vid blodprov sms meddelar en annan att hon ska ringa upp, det är en månad sen och jag har ännu inte hört något. Hur mycket orkar man kämpa och vänta för att ens få prata en stund? Var hittar man nya vänner som har tid, dom flesta i min ålder har barn och ett fullspäckat livspussel. Det hjälper inte att jag har tid att umgås 24 h om dygnet, dag ut och dag in!?!

Är numera också livrädd för att få ett jobb, vad ska jag prata om på rasterna angående vad jag gör på helgerna och på min fritid… Träffade för första gången i mitt liv en psykolog två gånger i somras, men jag va inte tillräckligt deprimerad för att prioriteras, bara ensam. Mejlade henne nyligen och bad om en ny tid, tre veckor senare hade jag inte fått svar, så mejlade igen. Gissa vad hon svarar?

Jag har inte tid….!!! När jag läste din insändare så kändes det som att jag läste om mig själv. Det skulle vara trevligt om vi kunde få kontakt med varandra. Jag ville bara tipsa dig om min psykolog vänner vuxen heter Ingegerd och har din mottagning i Göteborg. Hon har en lång erfarenhet bakom sig på över 40år och är en väldigt duktig psykolog. Det känns som att du pratar med någon och inte med en vägg som jag upplevt det tidigare.

Bor du i närheten av Göteborg? Det finns oändligt mycket du kan göra. Ta hand om dig.

Fisting anal [KEYPART-2]

Alltid varit en social ensamvarg, dvs väldigt social,alltid haft det lätt för mej, humor, hjälpsam,kärleksfull,läshuvud-ett juste IQ och ett ännu större EQ. Fått människor att skratta och må bra. Haft ett behov av att ha ensamma stunder och kopplat av,njutit av tystnaden och av livet med mej själv som sällskap däremellan. Pratglad,diskuterar gärna olika saker.

Har numera ett vuxet barn, ett barn som det gått bra för. Luktar jag illa? Har jag varit otrevlig? Duger jag inte pga av att jag saknar en yrkesidentitet idag?

Jag har provat allt och lite till… men jag är ensam… Jag har tagit till allt fr mindfulness, yogaliknande, hittat på egna saker…, inga vänner vuxen. Har jag valt fel klientel människor att ha kontakt med? Varför mobbar man ut mej så totalt? Eller gör de inte det?

Jag kräver aldrig något, jag är en väldigt enkel människa dock inte en mes och jasägare för att passa andra utan jag har åsikter jag också…. En människa, lättsamt, humoristisk och kärleksfull, men ändå så himla ensam. Nejdåjag tycker inte synd om mej själv, det är som det är och jag är ledsen,men jag är realist.

När man inte får något tillbaka någonstans ifrån ja givetvis har jag mitt numera vuxna barn,men mitt barn har faktiskt ett inga liv och skall inte vara min sällskapsperson då dör man ju bit för bit inifrån och ut. Djur såväl som människor är i stort sett alla flockdjur, lämnas de utanför så drabbas de av ohälsa och för tidig död… Jag vill inte dö,men jag vill inte ha detta liv heller, jag vill leva inte bara överleva och lägga dag till annan, utan något större innehåll än att bara vänta på natten och kanske få sova bort skiten, inga vänner vuxen.

Vad mer kan jag ta till för att slippa ha denna påtvingade ensamhet? Jag har redan provat alla möjliga saker för att tränga undan ensamheten, jag orkar inte längre stå emot verkligheten jag överlever i… och nej, jag skall inte döva ledsenheten med piller ty det skär ju bara udden av varbölden-det botar inte, varbölden behöver tas bort helt inte bara motas åt ena hörnan,något annat måste till eller så måste det ta slut en gång för alla.

Nej detta är inget rop på hjälp, jag är bara realist, en realist som vågar se och skriva den nakna sanningen…. Hej Ensam Ensam! Jag är 30 gammal och kan känna mig i en hel del av det du säger. Jag har under en stor del av mitt liv varit ensam och inte haft något större socialt inga vänner vuxen.

Hur mycket man än har bjudit på sig själv och tagit initiativ för att få folk att umgås med en så hjälper det inte. Tillslut står du ändå där ensam. Tyvärr lever vi ett asocialt samhälle där människor är fastklistrade i sina privatliv och är starkt egocentriska. Det är bara JAG som gäller. Det är enligt min uppfattning svårt att få en nära relation med folk. Man får endast kontakta folk om du har något ärende hos dom, annars blir folk sura om du hör av dig.

Tyvärr har jag varit alldeles för snäll person under mitt liv och inga vänner del människor utnyttjar det och försöker köra över en. Jag har lärt mig att man ska ha skinn på näsan och visa att man har sin egna gränser. För att överleva i ett samhälle som är starkt fokuserad på JAG så har du inget annat alternativ att stå på dig och inte visa att man har egna uppfattningar.

Trots det, kan det likväl ändå inte fungera. Men bättre att du är lite tuff än att vara för snäll. Tyvärr är läget för de flesta av oss att vi bara överlever för dagen och lever inte ut livet. Du har rätt. Jag vet heller inte vad man ska ta sig till men ända sättet är att inte ge upp. Visa istället att de andra har fel och de är egentligen inte lyckliga med sina liv bara för att de avisar dig och mig.

Jag håller tummarna för dig Ensam Ensam och hoppas verkligen det löser sig för dig. Ge inte upp! Hör gärna av dig här på bloggen om du undrar något. Stämmer exakt…tycker oxå många verkar egocentrerade och bara JAG JAG…jag tycker kan ha fel att jag är motsatsen- nu är jag utbränd ensam o deprimerad-enda sociala jag hade var jobbet bland alla egocentriska kollegor och det var helt ok.

Känns lite svårt att få tillbaka gamla vänner och få nya vänner nu när man dragit sig undan allt så länge. Hej Ensam Ensam!. Det låter som att du är deprimerad. Har själv varit det i en period. Och det finns bra hjälp att få, men det vet du säkert om som har jobbat länge i vården eller vad det var.

Jag är inte bättre själv men jag tycker du borde fundera på hur du vill att ditt liv ska se ut. Det är så i det mesta. Om man vill att saker och ting ska vara på ett visst sätt, är vi den enda personen som får se till att det inträffar. Vill jag träffa folk om det inte själva hör av sig får jag se till att göra den där middagen,kanske flera gånger för min egen skull för att jag själv vill det.

Leta upp sammanhang och situationer där jag skulle kunna passa in och hitta vänner. Eller skaffa ett nytt intresse där jag träffar andra. Ibland kan man inte vuxen bland måste man bli en do:er. Känner igen mig exakt ensamheten blir smärtsam och livet overlkligt hur kunde det bli så här och resten av släkten är i relationer och familje strukturer vad har vi för samhälle där allt bygger på att roffa åt sig någon och äga och älska varann.

Vi andra då lever i tystnad och hjälplös känslomässig ensamhet. Jag fick läsa om igen ditt inlägg. Började inga vänner vuxen om det var JAG som skrivit inlägget. Men det skiljde sig på en punkt, vad du arbetat inom, så det var inte mitt inlägg.

Mycket märkligt, känna igen sig så. Vänner av dig på mail om du vill så pratas vi vidare. Önskar vänskap.

Jag känner igen mig i allt du skriver och önskar att jag hade dig här på en matbit och ett ärligt djupt samtal. Jag känner mig så ensam att jag tyvärr börjar ta lite för mycket vuxen mina smärtstillande mediciner. Vill helst sova bort min tid. Älskar min tid på jobbet, men smärtor gör att jag inte kan jobba fullt.

Det som håller mig över ytan är hundarna, men inga vänner vuxen behöver inte rastas eftersom jag bor så till att jag bara behöver öppna dörren så ofta gör jag bara det. Nej nu orkar jag inte skriva mer. Hej jag är en tjej på 22 år bor i Stockholm. Skulle vilja ha vänner som man kan hitta på saker med och bara umgås och ha kul. Prata om allt möjligt och veta att allt stannar bara mellan oss, allt från hemma kvällar inga vänner vuxen ut och ta något glas vin, till att träna tillsammans,?

Hej är en kille som är 23 år och har egentligen bara haft två kompisar under min livstid, dom har jag nu för tiden ingen kontakt med då dom flyttade och har sen aldrig hört av sig fast jag har försökt att hålla kontakten. Att man har varit vuxen hela min skolgång utan några vänner har definitivt inte varit lätt och har satt en hel del sår i mig som än idag gör sig påminda.

Det värsta var att man blev mobbade av båda könen vilket har gjort att jag aldrig har vågat prata med någon överhuvudtaget vilket har gjort att jag har hållit alla mina problem för mig själv. Att man samtidigt har blivit mobbad av sin egen pappa hjälper inte heller till.

Detta gick så långt så att jag den e april fann mig själv sittandes vid ett järnvägsspår med intentionen att döda mig själv. Men jag vågade inte. I dagens läge så är det ca 2 år sedan som jag senast hade en självmordstanke men jag mår fortfarande väldigt dåligt ibland. Värst är ensamheten, jag önskar så mycket att jag hade vänner eller en flickvän men istället så bdsm suspension bondage jag inget då jag inte vågar att försöka ta kontakt med folk.

Så ibland sitter man på olika ställen och ser på par som man ser är så kära men själv så åker man hem själv, känner sig ensam och gråter sig till sömns på nätterna. Jag har alltid haft känslan av att man får ta mer skit när man inte vågar prata och säga inga vänner vuxen.

Som om folk luktar sig till det som rovdjur vilka inte kan kontrollera sina instinkter att ge sig på den som de upplever som svagare. Och där med inte sagt att personen ifråga är svag, oftast tvärtom så inga vänner vuxen starkare att skulle de inse det skulle de häpna. Jag tror man lätt gör det till en stor sak när man känner att kommunikationen inte funkar som man vill för att man av någon inga vänner vuxen tappat självförtroendet, inga vänner vuxen.

Att man borde börja med att sänka kraven på sig själv. Inte hänga upp sig på exakt vad man säger och när man väl säger nått klappar sig själv på axeln och säger till sig själv vad duktig jag är som sa något. Oftast har man högre krav på sig själv än motparten som inte märker så noga hur man säger något. Öva på att prata med alla möjliga människor även om de inte är potentiella vänner.

Bara genom att säga små saker kan vanan tränas upp. När sedan vännerna eller flickvännen dyker upp så blir det lättare. Finns det inte typ spel på nätet med chatt forum. Det kan ju vara lättare att börja prata med folk i text och bygga lite självförtroende.

På nått vis handlar det om att försöka avdramatisera pratandet och göra det till en naturlig del i vardagen. Prata utan annat mål än att prata. Gym finns det folk på där kan man ställa träningsrelaterade frågor till dem som är där lite försiktigt. Man kan också fråga hur en viss maskin används. Intressen är ett bra sätt att hitta vänner igenom.

Har själv inte så många vänner som jag umgås med, men försöker vara social så ofta som möjligt. På nått vis får man bestämma sig för att det ska bli bättre. Jag är 24 år och känner mig ensam då jag insett att jag inte har några äkta vänner. Isolerar mig istället för att hitta nya, då energin inte riktigt räcker till. Det är tungt periodvis, då jag bor i en liten by där alla känner alla och gärna också har en åsikt om alla.

Önskar vi i Sverige vågade prata mer med främlingar, sprida lite glädje, och våga säga våra åsikter till varandra. Jag önskar också att vi i Sverige vågade prata mer med folk som man inte känner, vuxen vi kan ge varandra komplimanger och beröm när vi gör något bra. Inte att vi fort misstänker varandra när vi ger en komplimang. I långa loppet tjänar man på att ta kontakt folk och ur det kan något fint uppstå.

I Sverige har vi en förmåga att hela tiden komma med synpunkter på vad du inte kan och inte gjort. Lyft upp de goda sidorna hos varandra också. Min mamma är svensk och pappa arab och så har jag en medföddskada på min vänstra sida Jag är snart 22 år och har aldrig haft en flickvän och det lär väl fortsätta vara så för är väldigt blyg när det kommer till tjejer men tror även jag har social fobi. Det går att vända, både ensamhet och social fobi. Det är en tuff resa, men också otroligt givande.

Håller tummarna för att du fortsätter kämpa. Kan nog hjälpa dig med arbetslöshets biten.